"Jag är inte sjuk, jag kan gå till skolan"

Min hals är öm och det gör ont när jag sväljer. Jag tror jag är på väg att få feber också. Ibland är det för varmt för att sen vara för kallt. Skulle helst vilja sova länge i morgon men vet inte om jag kan ge mig själv tillåtelse till det. Det här är helt fel tidpunkt att bli sjuk på. Terminens jobbigaste kurs har just börjat och det är en riktigt rolig tillställning på fredag. Varför varför varför?

Tänker gå och lägga mig nu och hoppas att allt det här är borta i morgon, att jag vaknar frisk och kry. Utan minsta känning av någon form av förkylning eller annan sjukdom. Så att jag kan gå på mina föreläsningar, skutta runt och ha kul med alla andra på fredag. Sjuk får jag vara någon annan gång men inte nu. Det räcker med att både mor och far har förkylningar på gång.

Min första kommentar

Efter att ha tröttnat på allt tjat från Blogger om att byta till betaversionen så fick jag idag nog och bytte. Gjorde inte särskilt ont, gjorde inte ont alls faktiskt, och snabbt gick det. Men sen när jag väl loggat in och skulle skriva ett litet inlägg var den plötsligt där. Den första kommentaren. Skriven den 25 juni. Den behövde tydligen bli godkänd för att komma fram. Så den har snällt väntat i nästan fem månader. Och när den väntat så länge så var jag ju tvungen att godkänna den. Så jag kanske skulle kolla upp kommentarerna lite oftare i framtiden? Så de inte behöver vänta så länge.

Q: Välkommen till Göteborg! ;)

Idag har varit en mycket konstig dag. Den började tidigt för att jag skulle ta mig till Borås för att väl där skriva hemtenta. Vilket jag också faktiskt lyckades göra fram tills att jag insåg att jag omöjligt kan skriva någonting bra om analysen i min påhittade magisteruppsats. Jag hade ingen metodbok för det. Den var kvar hemma i bokhyllan. Så det blev till att koka ihop något, skriva ut och lämna in. Blir den godkänd blir jag glad. Blir den underkänd vet jag vad jag behöver lägga till och vilka böcker jag behöver.

En hel dag på skolan innebar också att jag sprang på massor med människor. Eller ja, kåraktiva. Det var väldigt trevligt med bekanta ansikten runtomkring som man kunde småprata lite med. En del för att smita undan tentan lite men när den väl var inlämnad kunde jag sitta i röda och prata flams i ungefär en timme. Något jag verkligen inte gjort på mycket länge. Mycket uppskattat, något som jag behöver mer av. Mer kåraktiva blir det i alla fall den närmaste tiden, erotiska nu på lördag och ove-sittning nästa fredag. :)

Så vad var det konstiga med min dag då? 1. Jag lyckades faktiskt göra det jag tänkt, plugga! 2. Och jag lyckades vara produktiv i mitt pluggande också. 3. Jag pratade med andra människor än mamma och pappa. 4. Jag stupade inte i säng och somnade bums när jag väl kom hem. Jag är dock lite trött. Antagligen därför jag staplade alla mina kursböcker jag behöver läsa för alla mina kurser i en fin liten hög på golvet och mätte hur hög den blev. 42 cm mäter kursboksstapeln. 42. Är det något dolt budskap här måntro?

så söt. och sorglig.

Det är tenta i morgon. Det verkar inte riktigt ha gått in i min hjärna. Är min första lördagstenta under min studietid, och salstentorna har överlag varit få. Känner att jag inte kan någonting och den här gången beror det på att jag knappt har pluggat nåt. Studiemotivationen de senaste dagarna har vart 0. Eller kanske legat på minus? Så jag är inställd på ett försök att skriva tentan i morgon och sen återkomma om ungefär en månad för en omtenta. De få anteckningar jag skrivit hittills tycker jag kommer komma väl tillpass för pluggandet inför en omtenta. Däremot har jag kommit fram till att det inte finns så många omtentor. Det är sista gången kursen går p.g.a. det där Bologna och att det högre utbildningssystemet görs om. Jag har alltså inte så många omtentor på mig att klara kursen.

Men jag har i alla fall lyckats vända dygnet rätt nu. Om det kan vara någon tröst?